De där skälvande, nervösa timmarna

Det är nervöst. Även om jag själv känner mig väldigt nöjd med resultatet efter en bröllopsfotografering, är det likväl nervöst. Det handlar om en av de största dagarna i två personers liv. Den där tiden, efter att jag själv har levererat bilderna tills att jag får återkoppling från kunderna, är det nervöst.

Men! Om man tar nervositeten och multiplicerar den med åttahundrafemtiotretusenmiljoner är det ungefär så glad jag blir av ett sms som plingar till. “Men åååå vilka fina foton å gud så kul att få en preview!!!!!” Eller ett annat sms som plingar till. “Jag kan inte sluta titta på bilderna!! Du är sååå duktig!!” Det är så värt all nervositet i världen. För det, mina vänner, det är ren och skär lycka!

Själv blir jag lycklig ända in i själen när jag ser den här bilden. För mig är den nämligen inte bara en rolig bild på en frusen pingvinbrud i höstskymningen (vilken den ju också är, så klart). Den är också jordnära kärlek. Hur han överlåter sin kavaj till kvinnan som bara en timme tidigare blev hans fru, eftersom hon fryser i den tilltagande kvällningen. Hur hon skrattande drar den på sig, grabbar tag i klänningen och med försiktiga fotsteg (och skitsnygga skor!) förväntansfullt tassar fram på skogsstigen, mot vår secret spot där vi tog porträttbilderna. Omtänksamhet, glädje och kärlek. Jag gläds med honom och med henne. Bilden får mig att le från öra till öra.