Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut utan min pappa. Min trygge, starke, älskade pappa. Han som jag bestämde mig för att gifta mig med, när jag var liten. För det fanns ingen som min pappa. Det blev förvisso inte riktigt så att jag gifte mig med pappa – jag hann ändra mig på vägen. Jag gifte mig i stället med en man som har många likheter med min älskade pappa. Men pappa var där den dagen. Och jag kan inte föreställa mig något annat.
Min pappa har alltid har funnits där, som en självklarhet att vända sig till. Jag håller honom högt. Han har gett mig så mycket trygghet och kärlek genom alla år. Jag älskar min pappa. Och jag berättar det för honom så ofta jag kan.
Att ha en pappa är ingen självklarhet för alla barn. Det finns sjukdomar och tragiska händelser. Men det finns också människor som inte tycker att pappor behövs, människor som vill förvägra ett barn dess pappa. Ettåriga Selma riskerar att förlora sin pappa, för att Migrationsverket inte tycker att pappor är lika värdefulla som mammor. Pappor är överflödiga, om det finns en mamma. Jag vet att det är svårt att förstå att något sådant kan hända i 2010-talets Sverige där vi kämpar för lika rättigheter, lika föräldraledigheter, för att barn behöver båda sina föräldrar. Men det håller på att hända, hur motsägelsefullt det än är.
Därför behöver Selma hjälp. I kampen till rätten för båda sina föräldrar, för sin pappa. För rätt till honom, det har hon.
I FN:s barnkonvention, som Sverige har skrivit på, står bland annat följande: ”Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”
Jag kan inte förstå hur ett barns bästa kommer i främsta rummet om hen vägras att få känna sin faders trygghet och kärlek.
Kortfattat. Selmas pappa ska utvisas. Beslutet är överklagat och ska upp för sista gången den 29/1 men innan den 25/1 måste all “bevisning” vara inlämnad. Jag vill tro och tänker tro att beslutet kommer bli att Selma får fortsätta leva med sin pappa. Det finns inget annat alternativ. Men jag vet att lagar kan tolkas olika och risken finns att man väljer att INTE gå på det som står i barnkonventionen. Vi måste därför få politiker och beslutsfattare att se. Att det handlar om Selmas rättigheter. Rätten till sina föräldrar.
Vad kan vi göra? Skriv på namninsamlingen ELLER/OCH twittra #selmaspappa till media eller till människor som kan påverka lagstiftningen, exempelvis migrationsminister Tobias Billström @TobiasBillstrom eller hans pressekreterare @lindanorberg. Migrationsministern ligger under justitiedepartementet så även justitieministerns pressekreterare går bra @PerClareus. Skicka även till @unicefsverige.
BAKGRUND. Emma (Selmas mamma) är också fotograf och berättade om sitt öde för en annan kollega vid namn Lena Larsson. Lena hjälpte till att rulla på bollen och på hennes sida finns mycket mer att läsa. Hon har även tagit underbara bilder på familjen, som nu riskerar att splittras.