Jag har bestämt mig för att visa lite mer av mina personliga bilder här på bloggen. För att ni ska få chansen att komma oss lite närmare inpå. Den här gången berättar jag om en skånings kärlek till Lappland.
Vårvintern i Lappland är onekligen speciell. Varmt, men kallt. Kallt, men varmt. Långa, ljusa kvällar med underbart kvällsljus som reflekteras i snön.
Mina föräldrar har en skogsfastighet i den lilla byn Avasjö i Åsele, som vi har förälskat oss i. Vi kör de 67 milen dit från Stockholm. Mamma och pappa kör 130 mil från Skåne. På dagarna går vi på tur, pilkar fisk och njuter av vårvintern. På kvällarna spelar vi kort, ser på TV framför den sprakande brasan och mamma plockar fram stickorna.
Här är några bilder tagna med film/analogt, från vår senaste tripp till Avasjö i påskas. Vårvinterns bästa tid.
—IN ENGLISH—
I’ve decided to show you a bit more of my personal stuff on the blog. To give you a chance to get to know us a bit more. This time I’ll tell you about my love for Lapponia.
Springtime in Lapponia is indeed special. Warm, yet cold. Cold, yet warm. Long, bright nights with a lovely evening light reflected in the snow.
My parents own some forest in Avasjö/Åsele, a small village that we have fallen in love with. We drive the 670 km there from Stockholm. Mom and dad drive 1300 km from Skåne. We go for hikes, do ice fishing and just enjoy springtime. In the evenings we play cards, watch TV in front of the fireplace and my mother picks up her knitting.
Here are some shots on film, from our last trip this Easter. Springtime at its best.
