Lina & Kave gifte sig i Stockholm en av sommarens få regniga dagar. Men det vet vi ju alla att regn är ett gott tecken, när det gäller bröllop, åtminstone om man ska gå på gammalt skrock (och det måste man väl få göra som plåster på såren?!)! Regn kan dock vara väldigt effektfullt. Och bidra till både extra mys och vackert ljus. När vi tog porträtten efter vigseln, alldeles ensamma sånär som på en gräsand, med regnet smattrande, var det väldigt mysigt. Att kronprinsessan Victoria hade skickat en personlig gratulationshälsning till brudparet gjorde sitt till den härliga känslan.

Lina & Kave ville ha ett stilrent och klassiskt bröllop, där det viktigaste för dem var att det blev en riktigt bra och rolig fest. Vi vågar påstå att alla närvarande kan understryka den punkten – även vi! Stilrent och klassiskt var det också, med en stilren, vit klänning, stram uppsättning och klassisk make up för Linas del och en skräddarsydd kostym från Italien för Kaves del. Vi älskade även hans coola kombination med bälte, strumpor och manschettknappar!

Tack Lina & Kave för att vi fick vara en del av er fantastiska dag!

—IN ENGLISH—

Lina & Kave married in Stockholm one of the summer’s few rainy days. Rain can be very effective. And it contributes to the extra cosiness and beautiful light. When we took the portraits after the ceremony, all alone except for a mallard, with the rain pattering, it was very cozy. Also the fact the Swedish Crown Princess Victoria had sent a personal congratulatory message to the bride and groom, made it extra special.

Lina & Kave wanted a stylish and classic wedding, where the most important thing for them was that it was a really good and fun party. We dare to say that everyone present can emphasize this point – we also! Stylish and classic it was too, with a sleek white dress, tight set and classic make up for Lina’s part and a custom-made suit from Italy for Kave’s part . We also loved his cool combination with belt, socks and cufflinks!

Thank you Lina & Kave for letting us in on your fantastic day!

Hair: Salong Stilsäker
Make up: Ola Sandström, Annakliniken
Ceremony: Kungsholms kyrka
Venue: Haga Forum
Flowers: Bernzons blommor
Wedding cake: Handgjort Stockholm
Wedding dress: Ateljé Stass
Bridesmaid’s dress: H&M
Tailor: Mabro, Toscana, Italy

TWEET!PIN IT!
  • Becca - 19 november, 2013 - 14:57

    Superfint !ReplyCancel

  • Tracy Morter - 19 november, 2013 - 18:05

    Wonderfully elegant.ReplyCancel

  • /mariahedengren - 19 november, 2013 - 18:19

    I love the cleanness of your images and the rich drops of color. The portrait shot under the arch is awesome.ReplyCancel

  • Isabelle - 19 november, 2013 - 18:57

    Riskastarbilden är klockren!! SÅ grym!!! Den säger allt – mycket känsla!!ReplyCancel

  • Avelaine Scyrup - 19 november, 2013 - 20:05

    Killer reception lighting! Great coverage of this wedding :)ReplyCancel

  • heather nan - 19 november, 2013 - 21:03

    How tender is that first look? So sweet! Beautiful work!ReplyCancel

  • Alyssa Schroeder - 19 november, 2013 - 23:57

    So much emotion in these. Beautiful coverage.ReplyCancel

  • Sam - 20 november, 2013 - 09:23

    Love your images, so much laughter and joy captured. I absolutely love the rice throwing one.ReplyCancel

  • tim riddick - 20 november, 2013 - 15:00

    whoa absolutely amazing… great jobReplyCancel

  • Natalie - 20 november, 2013 - 15:06

    So incredibly artistic, so beautiful! I love how you tell a story!ReplyCancel

  • Brittany - 20 november, 2013 - 19:45

    Oh my goodness that first look. Love the action in the exit shot. So wonderful.ReplyCancel

  • Sachin - 21 november, 2013 - 08:47

    Loving the first look!ReplyCancel

  • Derrys - 21 november, 2013 - 15:50

    Love, Love. Amazing work.ReplyCancel

  • KARIN LINDÉN - 21 november, 2013 - 19:56

    JANE! Du får mig att känna att just det här bröllopet är det enda som någonsin funnits – ever! Vackert!!ReplyCancel

Jag har följt ett mirakel på väldigt nära, men samtidigt väldigt långt, håll. En slug liten varelse har, utan att ens veta om det själv, tagit sin mosters hjärta och lindat in det runt ett av sina små fingrar. Många glädjetårar har runnit när min syster har skickat bildmeddelanden, där jag på 60 mils avstånd har kunnat följa min systersons utveckling. Och mostershjärtat håller på att sprängas av saknad, men samtidig glädje och stolthet. Han är lik sin far, men har min systers ögon och mun när han ler.

Jag är nyopererad i min högerhand (ligamentskada) och två dagar efter min operation var det dags för min systersons ettårsdag. I Skåne. Inte kunde vi väl missa den? Nä, det kunde vi inte, så vi åkte de 60 milen dagen efter min operation och hade en arsenal av morfin och annat med oss. Och jag fick min belöning så fort vi kommit innanför dörren på det lilla korsvirkeshuset – en spontankram av tultingen som började gå för 1,5 månad sedan?! Det går fort, med de där små. Sist jag såg honom, i september, kröp han snabbt över golvet och hade precis börjat klättra i kökslådorna. Den sista och bästa belöningen fick jag i söndags, innan vi skulle köra de 60 milen hem igen. Gos och mys, alldeles ensamma i soffan, innan det var dags att säga hejdå och ettåringen skulle sova middag.

Jag tänkte bjuda på några glimtar av de tillfällen det senaste året som jag har haft förmånen att träffa min alldeles fantastiske och underbare systerson.

Vidar.

/Jane

—IN ENGLISH—

I have followed a miracle at very close range , but yet on a long distance. A sly little creature has, without even knowing it himself, taken his aunt’s heart and wrapped it around one of his little fingers. Many tears of joy have been wept when my sister has sent the picture messages with my nephew’s development. And my heart has been about to burst of missing, joy and pride. He looks a lot like his dad, but has my sister’s eyes and lips when he smiles.

I just recently had an operation on my right wrist and two days after my surgery, it was time for my nephew’s first birthday. In Skåne. We could not really miss it? Nah, that we couldn’t, so we drove the 600 km the day after my surgery and had an arsenal of morphine and other things with us. And I got my reward as soon as we got inside the door of the small half-timbered house – a spontaneous hug from the little one?! He, who started to walk 1.5 months ago?! The little ones develop fast. Last time I saw him, in September, he crawled quickly across the floor and had just begun to climb in the kitchen drawers. I recieved the last and the best reward on our last day, before we would drive the 600 km back home again. Him and me cuddling, all alone on the couch, before it was time to say goodbye and the one-year old would take a nap.

I was going to share a few glimpses of the times in the past year that I have had the privilege to meet my fantastic and wonderful nephew.

Vidar.

/Jane

TWEET!PIN IT!
F a c e b o o k
K ä r l e k
F l i c k r
M e d l e m   i
UA-33233199-1